Nu är det sommarvärme i Sverige. Solen skiner och det är kalasfint väder. Det är klart att jag som en fet människa inte känner mig vidare bekväm i alla dessa små sommarplaggen. Jag menar det är ju varmt att ha på sig mina stora tält.
Jag har dock idag passerat en gräns. Hemma och tillsammans med min brors familj hade jag ett tunnt och tajt linne på mig. Det är inte det snyggaste och min stora feta buk syns vilket irriterar mig enormt men samtidigt så kändes det väldigt skönt också. Jag behövde inte känna att jag skulle gå klädd på något annat sätt.
Det jobbigaste är som jag sa den feta buken som fortfarande innehåller mycket fett även om det försvunnit dryga tio cm runt den. Det andra är mina armar som bara skvalpar av lös hud och fett. Jag måste till hösten se till att börja träna lite mera så att det kanske kan bli lite fastare. Jag vet inte hur mycket som kommer att dra ihop sig men lite i varje fall.
Det finns dock en psykisk vinst i att jag inte alls gömmer mig i dessa stora tält de varma sommardagarna. Jag trivs med min kropp på ett helt annat sätt nu och allt över midjan får jag väl dras med men det är själva buken som är problemet.
Något som jag ofta har på mig också är tajts så det har blivit mycket bättre med det att jag vågar klä mig i dessa tajta kläder. Det är jobbigt också ibland men samtidigt så känner jag att det är mycket lättare nu än vad det varit innan. Jag har börjat kunna ha sådana plagg som jag inte kunnat ha på mycket länge. Det är roligt! Jag har också fått insikten att om man klär sig i lite tajtare kläder så ser man också lite mer slimmad ut! Det gäller ju att lura ögat.
När det gäller buken, och även armar och bröst faktiskt så har jag ju haft tankar om detta med operation. Jag måste ju vänta och se men det är klart att jag inte känner att jag kanske vill se hur som en påse med hud hela mitt liv heller. Detta hänger ju samtidigt ihop med om jag o Micke vill ha fler barn eftersom det inte riktigt är så att deg är bra att operera och sedan låta huden töja ut sig igen!
Ja det är svåra frågor och samtidigt så skulle jag vilja ha ett syskon till älskade plutten här hemma men frågan är också om jag vill återuppleva allting igen och behöva kämpa så mycket om jag gör. Samtidigt behöver man ju inte gå upp så mycket i vikt av en graviditet om man bara orkar röra sig. Dessa funderingar är inte klara än alltså:)
Åh, va jag känner igen mig i det du skriver! Det är ju så många känslor som kommer i huvudet när jag tittar på mina armar och mage i tajta sommarplagg… Och för att inte tala om mina lår.. huga! Men jag har faktist varit på stranden nu varje dag i två veckor, lite stolt över mig själv att jag faktsit tussade runt i linne där på stranden när jag byggde sandslott med barnen.. 🙂 🙂 Längtar som en galning till den dag jag slipper gå till affären och köpa tält, utan istället köpa en snygg tunika eller top 🙂 Det SKA gå!
Kraam på dig!
Härligt jobbat Lisa!
Det är precis så det ska vara… Ja, låren är inte att tala om. Det trä förfärligt och tyvärr så är det ju så att i varje fall för min del så innebär det där också en massa jobbigt skav och sår. Usch men visst ska det bli bättre och vi är på god väg!
Lycka till!