Omvägen är vägen…

Ja så var det den där bilen igen… Jag blir sååå trött för det tar liksom aldrig slut. Det känns samtidigt som om det är någonting som den vill säga mig! Är det så att vi verkligen ska ha den kvar eller ska vi sälja den och se om vi kan hitta något annat? På bilfrias får vi inte mer
Än drygt 10′ för den och jag har typ 30′ kvar på lånet så det känns lite tråkigt!

När behöver man bilen eventligen? Är det så att den vill säga till mig att jag inte ska köra alla dessa små resor hela tiden utan när jag kan gå så ska jag göra det eller varför inte börja cykla? Jag tycker inte om att cykla men det kanske är utmaningen som jag ska anta.

Vad vill den säga mig? Omvägen är vägen talades det igår om när jag var en sväng till kyrkan och även om det är så att man inte tror på något så tror jag att vi alla kan ha nytta av den tanken ibland. Vi bara ser att vi har projekt hit och dit och att vi ska nå målet så fort som möjligt i detta prestationssamhälle så när det är så att vi blir störda eller någonting händer i detta blir vi så irriterade och vill inte vara med mer istället för att tänka vad vill detta säga mig? Jag menar om jag exempelvis träffar en människa på torget precis när jag satt min son i bilen och hon behöver prata. Ska jag då bara säga hinner inte vi får ses en annan dag. Kommer den stunden igen? Vad är viktigast? Kanske är det så att du skulle må bra av att stanna upp o prata med henne och sedan i lugn och ro sätta dig i bilen och ta dig hemåt! Kanske kan du till och med få ut någonting av det även om du inte tror det från början. Jag menar att det kanske inte är så att man alltid bara ska ta den lättaste vägen utan vika av på den där omvägen som kanske är jobbigare men för att det kan ge så mycket mer.

Det är ju faktiskt likadant med viktminskningen. Det är inte bekvämt att gå ner i vikt. Vi har frestelser och ibland kanske vi måste följa dem och falla för dem för att inse att det inte är värt det. Ja det finns säkert fler paralleller som man kan dra i det hel.

Åter tillbaka till min bil och det bekymret. Jag tycker att det är jobbigt att behöva ta tag i detta men det går liksom inte att undvika längre. Jag menar nu har jag saker att göra vid denna bilen för nästan 20′ är det verkligen värt det? Vad är bilen värd? Hur länge håller den sen? Tror att det är dags att fundera ordentligt!

Hur som helst så undrar jag vad det skulle innebära att inte ha en bil. Jag skulle då behöva göra följande:
•ta bussen när vi ska handla vilken den närmsta tiden inte är så farligt om jag ska gå på pulver men sen är det jobbigare.
• ta bussen till jobbet när det startar alt. Gå eller cykla. Gå tar ca 50-60 minuter och cykla har jag aldrig gjort så det vet jag inte.
• gå och lämna Jonah på förskolan när han sedan skolas in i augusti vilket kanske kan bli stressigt men det kan klaras med planering
• gå till olika ställen på arbetet som egentligen kräver tillgång till bil
Men man kan ju låna av andra
Också och är det något speciellt så
Kan man säkert lösa det också!
• ta tåget till släktingarna eller buss kommer bli det värsta. Det kommer liksom inte fungera Så Länge Jonah behöver ha resesäng och en massa saker med sig. Det är klart att man kan köpa det och ställa på de platser man är på också! Men då krävs de att de har plats och vill förvara det.
• ta tåget för att hämta sambons flicka kan fungera men tar betydligt mycket längre tid!

Ja detta är det jag kommer på som är ”problem” eller rättare saker Grejer som jag numera tar bilen till och som jag skulle behöva planera om ifall vi inte alltid hade tillgång till bil.

Hur mycket använder du din bil?