Här är mina tankar om veckans biggest loseravsnitt. Jag har inte hunnit se på det innan idag!
I sammanfattning så känns det som om det handlade ganska mycket om Marko denna veckan. Början, mitten och slutet!
Massa bortförklaringar har han hela tiden och det gjorde att Olga inte klarar längre. Hon tappar fattningen och skriker på honom. Hon vill hjälpa honom men det är precis som om han ute vill hjälpa sig själv. Han vill liksom inte lyssna.
Hon talar om att han inte ska svika sig själv och jag tycker faktiskt det är det som det handlar om. Det handlar om att man måste visa sig själv att man klarar mer än vad man tror. Jag tänker på i fredags då jag ställde mig på crosstrainern och jag klarade 30 minuter i rad. Det är klart att man klarar det och mycket tror jag handlar om att man inte ska tänka så mycket utan bara köra! Varför sätter det mentala stopp? Är jag för feg? Är jag rädd för något?
Äta träna sova är det de gör där och jag förstår att det är jobbigt men det är något som man också har gett sig in på! Antingen är man med eller så är man utanför! Det är en stor eloge till dem som är med för det är klart att de måste ha ont överallt. Jag menar de tränar så himla mycket och har inte gjort någonting innan. Samtidigt tänker jag att de har sjukvårdshjälp runt sig och det inte är något fysiskt fel så borde man väl lyssna på sina tränare och göra som de säger. Man vill ju gå ner i vikt och det är ju därför man sagt ja till programmet.
Anna i programmet berättar att hon förut dränkte sina sorger i mat. Hon hade dåligt självförtroende och trodde inte på sig själv. Det är lite så med mig också egentligen. Jag vet kanske innerst inne att jag duger och är bra men när jag är bland människor så känner jag mig utanför på något sätt om det inte är så att de känner mig. Jag tror ju att det till stor del handlar om min storlek. Är det så att de tycker att det är pinsamt att prata med mig eller vad handlar det om? Jag tror att jag själv skulle vara mer framåt om jag såg bättre ut. Just nu är jag clownen som bågar göra bort mig istället och har nära till skratt. Hur som helst så börjar Anna i detta avsnitt att springa och det skulle jag och vilja men jag vågar faktiskt inte. Jag är feg och visst här spelar skorna kanske ännu mera in men det känns pinsamt att springa på bandet med min storhet. Tror att jag vill komma ner lite i vikt ockaåförst så att belastningen blir lite mindre. Jag hejar på Anna att hon klarar det mer och mer!
Tävlingen tyckte jag var lite rolig men det är ju inte så konstigt att de som är mindre klarade den bättre. Det kunde jag räkna ut med en gång. För er som inte varit så tjocka så kan jag tala om att det är riktigt påfrestande när man ska böja sig och allt fett bara tar emot. Min hängande buk är verkligen något som jag skulle vilja bli av med för det är jättejobbigt! Jag tror att putmagen kan försvinna lättare men buken som bara hänger den är jag orolig för att den ska stanna för gott. Det är klart att den kommer att bli mindre men hur blir den då? Det här med att av tröjan åker upp, byxor åker ner är även det fruktansvärt. Jag vet inte hur många gånger jag drar i min tröja på en dag, skulle vara spännande att räkna. Jag menar man vill verkligen bara skymma allting och då känner man att det inte är tillräckligt stort även om det kanske är det. Egentligen är det fånigt för alla ser ju hur tjock jag är genom att bara vara och röra på mig. Tröjan åker ju upp när man går. Visst byxorna är lite annorlunda de vill man väl inte ska åka ner. För min del är buken mitt ställe att hänga upp byxorna på eftersom jag inte har någon rumpa så det ska bli spännande att e hur det kommer att ändras när jag går ner i vikt fast jag vet ju att det handlar om många kilon först sisådär 30 kg.
Går tillbaka lite till Marko och hans psyke sätter stopp. Lite det som jag sa tidigare att de har bu sjukvårdare som man måste lite på och sedan lägga det mentala förbi detta. Jag har ju och som ni fortfarande vet så har jag högt blodtryck även om det nog är över snart och det är så att för varenda sak som känns annorlunda så tänker jag att jag vill veta vad det är så är det för Marko också. Han håller ständig koll, omedvetet, på om det händer något med kroppen vilket jag tror gör att förändringen för honom, viktminskningen, minskar. Energin går åt för fel saker. Ralph sa en viktig sak och det en Marko behöver verkligen detta egentligen och han vågar bara inte! Han är mer som ett barn som bara sätter sig emot.
Det slutade ju också med att Marko fick åka hem. Tyvärr är jag lite rädd för att han inte ska klara det hemma men det kan ju naturligtvis gå bra också.
Ett bra program helt enkelt!
