Ja, detta är väl en fråga som många ställer sig i dagens samhälle tror jag. Det kan handla om hur mycket som helst. Det behöver inte nödvändigtvis vara precis vikten som man tänker på i första hand. Jag vet inte hur många gånger jag kan tänka denna tanken på en vecka. Är det dumt att tänka så här?!?
Varför ska det vara så svårt – att gå ner i vikt?
Egentligen borde det inte vara så himla svårt. Det handlar om att vi ska stoppa i och mindre kalorier/energi eller vad vi nu kallar det än vad vi gör av med. Jag tror inte att någon har missat det. För att vi ska kunna gå ner ett hekto kan vi inte stoppa in 2 hg med något annat. Det är så himla logiskt, men varför gör vi inte så då. Varför ska det vara så svårt… Jo det är så att vi, ofta under lång tid, har skapat ett beteende som gör att vi inte klarar av att bryta det direkt. Det känns helt omöjligt – men om jag nu skulle säga att det handlar om alkoholism – vad skulle vi säga till en alkoholist. Vad ska den personen göra för att bli fri från detta? Handlar det om att ge honom/henne lite mindre mängd eller handlar det om att ta bort flaskan? Jag tycker att man ska ta bort flaskan.. det finns nämligen inte kontrollen. Vi skulle ta bort flaskan och till den personen skulle vi också önska att den aldrig någonsin tog flaskan i handen. Det är liksom inte svårarare än det.
Varför ska det då vara så himla svårt för mig som har problem med maten. Det handlar om ett beroende, ett beteende som jag har vant mig vid och det handlar om att det ska upphöra. Jag vill inte mer, jag vill bryta med det gamla och förgångna, men likväl är det så att jag inte riktigt gör det. Jag blir så himla arg på mig själv! Ska jag göra som samma sak så handlar det om att jag ska sluta äta… det går ju inte och det tror jag inte är själva grejen heller. Vad är det med maten som gör att jag har sådant behov… ett sådant beteende vart kommer det ifrån och varför stoppar jag i mig en massa saker.
Vi kan inte upphöra att äta det är inte bra, men vi kan däremot se problemet och upphöra med det som inte är bra för oss. Men för att vi ska kunna göra det så måste vi också veta vad är det som inte är bra för mig och vad ska jag göra istället. Det är detta som är så svårt. Vi har kanske inte alltid problemet att bara ta bort utan det är andra saker som ligger i det hela.
För min del så handlar det om att jag måste kontrollera allting som jag äter för det är så lätt att det kommer in någonting som inte bör vara där bara för att jag är sugen eller för att jag inte ätit på länge. Detta vet jag är ett problem. Kanske är det så att jag också är väldigt sugen och tycker om saker som är sött eller som är godis eller så – men då gäller det för mig att få igång samma känsla på något annat sätt istället för att stoppa någonting i mig. Det handlar då om en kontroll så att jag äter med jämna mellanrum! Ett steg i rätt riktning som gör att ajg inte äter mer än vad jag gör av med.
Nästa steg kan vara att jag kontrollerar vad det är för saker som händer i mig när jag exempelvis stoppar i mig en chokladbit i munnen. Jo jag får någon slags kick! Då kanske jag ska fundera på om jag kan få en kick av någonting annat i livet. Ja, genom att göra något positivt tillsammans med min sambo. Kanske spela biljard, gå på stan eller något annat. Kanske kan jag få en kick genom att göra någonting annat. I detta så är det då bättre att jag helt enkelt gör det än stoppar i mig chokladbiten.
Jag tror att det är så mycket annat som ligger bakom allting som jag gör och varje gång som jag tänker tanken om att ska det vara så svårt så är det liksom ett nederlag för mig. Jag kan visserligen ibland känna mig lite peppad också och få igång mig, men ändå är det så att det är mycket lättare att säga någonting än att göra och känna.
Dessa tankar finns i mitt huvud och det är fullt av dem?!? Det kanske låter helkonstigt, men jag känner att jag måste börja bena i allting som jag tänker just nu så även om det kanske är lite osammanhängande ibland så får ni ta det!
Mitt mål just nu är:
- Kontrollera så att ajg äter någonting var 3:e timma
- Tänka efter vad det är som händer med mig när jag stoppar i mig någonting, mat eller onyttigheter. Finns det en lust, en kick och hur mår jag?
-
Kan jag få denna känsla som uppstår genom att göra någonting annat i livet som inte handlar om mat!
INSTÄMMER!!!!!!
Oj det var ett tag sen jag var inne här och kikade på din blogg..
Jag kom att tänka på en bok som en vän rekommenderade till mig. Det var egentligen inte för att jag skulle gå ner i vikt som hon rekommenderade den, men den handlar om det. Jag har bara läst den bitvis, men min vän som också kämpar mycket med sin övervikt tycker att den var bra. Den handlar om det som du funderar över här, beteendena som ligger bakom att man äter för mycket eller inte äter rätt. Gå ner i vikt med kognitiv beteendeterapi heter den och Lisbeth Stahre heter hon som skrivit den. Jag har ingen aning om det kan vara till nån hjälp eller om den är bra (det jag läst tycker jag var tänkvärt), men jag ville iaf tipsa om den.
Ska försöka kika in här lite oftare numera och så tycker jag vi får försöka ses nån dag.
Stor kram och kämpa på!
Att bryta ett långt förhållande med maten är inget man gör på en vecka. Det kommer att ta tid och det kommer att vara jobbigt. Men det ska gå!! Eller hur!!!
Man måste ha fokus hela tiden. Släpper man efter bara i nån timme så faller man ofta tillbaka. Och visst gör man det. Det viktiga är att alltid blicka framåt och aldrig ge upp. Fortsätt på rätt väg bara!
Kram
I Göteborg, har inte gjort adressändringar och sånt än men det börjar bli läge för det nu.
Hej igen Erika! Tack för tipset om boken, jag har nog hört talas om den, men inte riktigt tagit mig tiden att kolla upp det hela. Jag ska ju ner till biblioteket snarast så kanske vore det någotning som man skulle kolla på. Dock har jag så mycket böcker just nu som jag skulle vilja läsa så det är svårt att hinna med allt.
Erika – vart bor du nu då?
Lotta