Dags för nästa avsnitt av Biggest loser – yes!
En vandrande riskfaktor… ja men visst stämmer det in på mig också! Jag vet med mig att jag verkligen måste göra någonting åt min vikt annars kommer det hända något riktigt allvarligt med mitt hjärta tror jag.
Många i programmet använder mediciner av olika slag. Som det är just nu och har varit sedan efter den akuta händelsen kring förlossningen så använder jag ju Blodtrycksmedicin och det är ju verkligen inte något som jag vill göra egentligen! Jag håller ju på med nertrappning på detta så det ska nog vara borta om någon månad skulle jag tro och det är ju skönt!
De var hos en läkare där och fick cykla med en EKG-maskin på sig och därmed få reda på hur hjärtat arbetar vid ansträngning! Det är någonting som jag skulle vilja kolla upp och kanske är det någonting som man kan fråga om man kan få göra på Sahlgrenska. Jag menar eftersom jag hade problem med hjärtat så kanske det inte är så dumt att kolla upp det. I avsnittet och med denna undersökning kunde de kolla om man hade någon risk för att dö typ av kärlkramp eller annan hjärtsjukdom!
Många som är med i Biggest loser har svårt för att få saker och ting gjorda. Det är samma sak med mig! Jag vill så himla gärna göra saker men känner att min ork inte klarar av det och då säger min bekväma sida att jag skiter i det istället. Egentligen kanske det hade varit så att jag hade ordnat
Olga, den ena pt:n berättar att många överviktiga har samlat på sig en massa tankar och känslor under sin tid som överviktiga och det kan vara allt från att man varit mobbad och tankar om detta till egna skuldkänslor för saker man gjort eller inte gjort! Med en viktminskningsresa så är det viktigt att ta tag i detta och att faktiskt visa att man känner saker. Jag är en väldigt känslosam människa men har nog också under ganska många gånger bara lagt mina känslor på hög i en väska. Jag har många gånger dövat mina känslor med mat kanske ganska omedvetet ibland. Hur som helst så är det slut med detta nu! Jag vill inte lägga på hög längre, jag vill visa mitt riktiga jag. Det är skrämmande men det finns där inne och nu ska vi göra någonting åt denna situationen.
När de står och slår på boxningssäcken och skriker ut sin aggression så förstår jag vad det handlar om. Det finns många människor i mitt liv som gjort mig illa – en av dem som alltid dyker upp i mitt huvud när jag tänker på min övervikt är en ganska stor kille (tror han faktiskt var överviktig själv). Vi var nere i biblioteket (man fick gå dit och plugga/läsa när man inte kunde vara med på idrotten. Tror att jag ibland redan då gjorde saker för att slippa vara med också) hur som helst var vi i biblioteket och jag skulle sätta mig på en av stolarna där då han fäller kommentaren om jag verkligen ska sätta mig på den stolen. Den kan ju gå sönder! jag blir ledsen och går därifrån. Det är inte någon som vet om att jag är mobbad då för allting görs när igen ser på och själv säger jag ju inget. Hur som helst så är det så att han var på mig flera gånger och ytterligare en annan gång, också denna nere i biblioteket, sa han något som jag faktiskt inte kommer ihåg. Det jag däremot kommer ihåg är att jag efter detta säger precis vad jag tycker och tänker om honom. Jag säger att jag blir jätteledsen när han säger så om mig och att han inte förstår hur ledsen jag blir samt att det gör jätteont. Kommer ihåg att han bara står där och gapar och inte vet vart han ska ta vägen. Det var då en del folk i biblioteket och det betydde ju också att se hörde och såg allting. Jag blev inkallad till fritidsledaren som naturligtvis undrar hur länge detta pågått och sedan blir det ett himla ståhej! Detta gör fortfarande ont även om jag egentligen fått upprättelse så visst kan en säck vara ett bra hjälpmedel. Jag känner fortfarande hur ont det gör och hur rädd jag är för att saker ska gå sönder när jag sätter mig på dem. Om det har med detta att göra eller nåt annat det vet jag inte men det finns en koppling i varje fall!
Det var också lite del matsnack i dagens avsnitt. Biggest loser-metoden innebär att man äter många gånger men inte så mycket varje gång. Det är tre matigare mål samt två mellanmål.
Olga sa att de antagligen var ganska dåliga med mellanmål under sitt förra liv och det kan jag ju bara skriva under på. Jag är grymt dålig på mellanmål och det är därför det blir en massa skitätande istället. Det dyker ner en godisbit här och en där. Känner att man ska vara duktig och tar en frukt men på stående fot eller i farten så där. De berättar att keso är en bra källa till protein så det kanske är det som jag ska börja att vänja mig vid. Eller jag kan ju äta det men har inte gjort så många olika grejer av det.
Första gången då jag gick med i viktväktarna insåg jag att jag verkligen hade ätit för lite och för få gånger. Det var den gången som jag också gick ner hur mycket som helst. Det var sansade portioner, många gånger under dagen och en hel del vatten.
Allt som man äter ska man ju göra av med och är det så att man äter mer och inte tränar bort det så kommer det att läggas på lager. Det betyder ju att om jag äter ofta och lite mindre så hinner kroppen förbränna detta innan det är dags för nästa mål!
Det var också ett inslag om en av killarna som beställde ohyggligt mycket mat på snabbmatskedjorna. Hur har det varit med snabbmaten för min del då? Ja, jag kan väl inte säga att vi/jag varit så duktig på det för visst är det så att vi då och då har käkat på donken eller bk. Det har dykt ner en pizza eller kebab. Då har det heller inte slutat vid ett meal utan det har alltid varit någonting till detta. Ex kycklingvingar, dipsås, ostbollar, extra stor pommes eller dricka, milkshake eller något annat. Alltså inte allt utan något! Detta gör ju inte bättre av att det intas på kvällen precis någon timma innan man ska gå och lägga sig. Usch, jag skäms när jag skriver om det och har aldrig varit så här ärlig här innan men känner att jag måste skriva av det jag känner och döljer inte saker mer än för mig själv egentligen!
En helt annan sak som kanske är helt oansenlig för någon annan men som jag tänkte på var att de filmade när de satt och åt och då satt en av tjejerna iförd endast sportbh vilket fick mig att tänka – vad skönt att hon känner sig så fri att hon där inte behöver tänka på hur hon ser ut. Själv går jag och drar och rycker i alla mina kläder för att så mycket som möjligt ska döljas. Tänk att kunna sitter i gräset utan tröja som de gör på det programmet utan att skämmas. Det är en känsla som jag gärna skulle vilja uppleva – undras hur lång tid det är tills dess? Jag vet ju samtidigt att jag egentligen ser
Precis lika tjock ut oavsett om jag rycker och drar i klädernas eller ej.
Vi har kommit fram till sista träningen innan vägningen och det är det är dags att ta i allt vad man har. Tänk vad de kör på sista träningen. Tycker att det ser helt underbart ut egentligen. Det är helt grymt vad bra de jobbar!
Hela denna resa som de har framför sig har bara börjat och det har min också gjort även om den är lite oviss just nu eftersom jag inte gör något speciellt åt maten i dagsläget utan satsar på att få igång träningen lite istället. Jag väntar på att jag ska träffa dietist på sahlgrenska/Obesitamottagningen nästa vecka och det ska bli spännande.
För oss alla som kämpar med vikten är det en process som är krävande och där man verkligen måste ha bestämt sig för att det ska ge resultat. Jag har bestämt mig!
Detta blev uppenbart i första invigningen! Det var bra viktresultat. Många som gått ner över fem kg på en vecka men den som gjort störts intryck är Ralph trots det besked i början av veckan som gjorde att han inte fick träna eller tävla under stress så lyckades han gå ner över 16 kg och hans lagkamrat drygt 7 kg. Visst är det helt otroligt. Han har verkligen slitit och han har viljan att göra någonting åt sin situation.
Kommentar från pt:n Olga när det var en av tjejerna som ”bara” gått ner 3 kg var att alla skulle vilja ha snabba lösningar och att det inte handlar om det här. Det finns inte några snabba lösningar utan det som varar är det som gäller. Nu är de/ jag ute efter en livsstilsförändring och den sitter i huvudet och den behöver jag jobba med! Det är viktigt att veta vad det är som händer och sker i kroppen när man går ner i vikt. Detta tycker jag är intressant och det skulle jag verkligen vilja veta mer om framöver. Kanske kommer det i något program längre fram eller också får jag ta reda på det på något annat vis!
När man sedan står där och det handlar om 3 hg som det skiljer från att halka ner under det gula strecket då är det surt. De talade om att man kunde gjort någonting lite mer. Varför gör man inte det direkt då är frågan. Kanske är det så man alltid ska tänka – ta i lite extra du vet inte när du kan behöva det!
Nu är det en hel vecka kvar tills nästa program men det kommer gå fort. Då har jag dessutom mottagningens tankar med mig in i funderingarna.
Lotta
